“I Gottne hade Barack Obama gått hem”

“I Gottne hade Barack Obama gått hem”

Jag har jobbat som journalist i 15 år.
Jag har mött det allra kufaste människor du kan tänka dig.
Allt från supportrar om haft på sig samma kalsonger på alla hemmatcher i 26 år till spelarfruar som inte ens hade koll på vilken klubb deras äkta hälft spelar för. Med andra ord, jag har mött alla typer av människor idrottens vackra värld. Det är det som gör det här jobbet, oavsett nivå, så otroligt speciellt och viktigt. Jag trodde att jag mött alla sorter som där fanns att träffa, men där hade jag fel, å de grövsta.

Mitt första betalande skrivjobb var att bevaka Mjölby Hockey 2009. Där sprang jag på en kille som var så unik att hans namn nästan kändes vanligt. Hans namn var Smile. Mjölby spelade då i Division 1 och det var allt annat än en lyxig tillvaro. Några hade bra betalt medan andra spelade gratis. Smile var killen som gjorde allt. Han var materialare, styrelsemedlem i supporterklubben, styrlesemedlem i föreningen, han lagade mat åt spelarna i a-laget, han fixade och donade med allt som man kan tänka sig görs i förening, och lite till. När han gick bort för något år sen så minns jag att jag tänkte att jag aldrig kommer få se en föreningsmänniska som honom igen.

Jag växte upp på många olika platser eftersom mina föräldrar var krögare och hade restauranger över hela landet. Från Linköping till Boden kan du nämna de mest obskyra platser och sannolikheten att jag bott där är förhållandevis hög. I tidiga skolåldern bodde jag i en liten ort som heter Holmsveden utanför Söderhamn, mitt i Hälsingsland. Där fanns en fotbollsförening som hette Skogs FF (som tyvärr inte längre finns) och där fick jag min fotbollsuppfostran. Där kryllade det av gubbar och tanter som var precis som Smile. De slet under våren och hösten mer än en heltidsarbeterare för klubben som bara spelade i Division 7 (japp det var en dröm att debutera där som 13-åring).

Min tränare var inte bara min tränare. Han var också min klassföreståndare (heter väl mentor nu?) och en av mina bästa vänners pappa. Så fungerade världen då. Alltså innan internet och smarta applikationer. Då var det superenkelt för en 08:a att komma in i det lilla samhället, skicka honom till fotbollen bara. Det finns alltid någon som tar hand om honom där. Och det fanns alltid någon där som tog han om mig, och som de gjorde det.

Vi spolar fram bandet till 2024 och jag sitter och imponeras över hur lilla Gottne IF lyckas vara så framträdande överallt i sociala medier, socialt i sitt samhälle och sportsligt. Jag tänker mig en enorm sportslig organisation, detsamma för arbetet med det sociala och sociala medier också. Jag får tag på Mats Falck på omvägar och börjar lyssna. Som journalist ska man fråga, undersöka och berätta, men jag bara lyssnar. Och jag lyssnar och jag lyssnar. Berättelsen som jag fick berättat för mig handlar visserligen om en förening, men den handlar lika mycket om medmänsklighet. Den handlar precis lika mycket om blod, svett och tårar. Det handlar precis lika mycket om Smile som om gubbarna och tanterna i Skogs FF. Det handlar om glöd, för det är bevisligen är bra för barn och ungdomar, men det handlar också om att kunna tävla när den tiden kommer. Gottne har både ock. Mats och Jens har det definitivt mer än oss andra.

Om du bara ska läsa en enda sak idag så läs intervjun med Mats Falck. Och bara be på dina bara knän att just din lokalförening hittar samma eldsjälar som Mats Falck och Jens Lilja. För när det väl kommer till kritan så är det dessa lokala, små och stora, föreningarna som är den gyllene vägen som våra barn, stora som små, mår bästa av att vandra sida vid sida med.

När Barack Obama blev vald till president i USA som den första svarte mannen var hans slogan: “Yes you can”.

Vettefan om han inte snodde den i Gottne ändå.

TIPS: Gottne tar emot Team TG FF på Skyttis på lördag kl 13:00.

It’s like everything in football – and life. You need to look, you need to think, you need to move, you need to find space, you need to help others. It’s very simple in the end.

Johan Cruyff